Slipning av yxa

 

Välkommen till oss för slipning av yxor.

Vi  slipar yxor åt privatpersoner, företag och butiker.

Vi våtslipar alla yxor på slipsten, och för hand.

Det går även bra att skicka yxan för slipning.

Vi välkomnar företag, butiker samt privatpersoner.

Prislista slipning av yxor >

Reparation, renovering av yxa

Vi reparerar,lagar, polerar, byter ut yxskaft samt slipar nya som gamla yxor.

Prislista renovering av yxor >

ELDA MED VED

Att elda med ved är det bästa sättet att få ner elräkningen.

Att värma upp sin bostad med ved är det absolut billigaste sättet att få ner elräkningen.

YXANS HISTORIA

De äldsta yxorna, så kallade handyxor eller handkilar, saknade skaft och användes redan av homo ergaster för 1,6 miljoner år sedan. När yxan under stenåldern försågs med skaft utvecklades flera olika typer av yxor som kan delas in i två huvudgrupper: skafthålslösa yxor och skafthålsyxor. De skafthålslösa yxorna saknade, som namnet anger, skafthål och var i allmänhet bruksföremål tillverkade av flinta, grönsten eller skiffer, exempelvis kärnyxor. Skafthålsyxorna tillverkades av olika stenarter, dock inte flinta, och var snarare lyxvapen eller ceremoniella föremål. Exempel på sådana är de båtyxor som användes av stridsyxekulturerna i Europa cirka 3200-1800 f.Kr. I Skandinavien har man funnit kärnyxor i flinta från Mesolitikum från 8000-4000 f.Kr.
Under bronsåldern började stenyxorna trängas undan av yxor med huvuden tillverkade av koppar och brons. Till att börja med var dessa ofta rena avbildningar av stenyxor och det förekom även att bronsyxor kopierades i sten. Yxhuvuden i brons göts i formar och en yxmodell kunde därför kopieras och massproduceras. En typ av bronsåldersyxa var holkyxan, ett kilformigt yxhuvud utan skafthål, där skaftet fästes bak i huvudet i en så kallad "holk". Under järnåldern efterbildades först de gamla yxtyperna, till exempel holkyxan, i järn men det nya materialets möjligheter gjorde att utseendet på yxorna gradvis förändrades. De skafthålslösa yxorna försvann och ersättes av yxor med hål för skaftet. Yxhuvudena blir allt större med bredare egg. I Skandinavien har man funnit yxor i koppar och brons från åtminstone tidig bronsålder (cirka 2000 f.Kr.), och järnyxor från ca. år 0 e.Kr.

Yxan som symbol
Yxan har alltigenom historien förutom sina praktiska användningsområden även haft en symbolisk betydelse. Som ett tidigt exempel har vi de ovan nämnda båtyxorna under stenåldern. Även i Kina, Inkariket och antikens Grekland och Rom förekom yxan som kultföremål.
På Historiska museet i Stockholm finns en dubbeleggad yxa av lera överklädd med guld. En yxa av lera kunde inte vara ett verktyg utan enbart ett kultföremål – ett kultföremål där den dubbeleggade yxan stod för livets gång. Likt månens skärs som kom och gick kan man tänka sig att yxans båda eggar fick symbolisera födelsen respektive döden i någon form av födelse- och dödsrit.
Ca 2 500 f.kr. blomstrade den Minoiska kulturen i Knossos på den grekiska ön Kreta. Knossos var troligen det största och mäktigaste av flera centra i östra Medelhavsområdet på den här tiden. Det enorma palatset Labyrint var härskarnas bostad men också centralpunkt i Knossos politiska och ekonomiska liv. Här ägde färgrika religiösa ceremonier och extatiska kultfester rum.
Namnet Labyrint kommer från ordet Labrys, ett gammalt kretensiskt ord för dubbelyxa. Palatsets namn Labyrinten betydde Dubbelyxans Hus. I Knossos har man funnit bilder av dubbeleggade yxor inhuggna i sten. Det är känt att den dubbeleggade yxan spelade en stor roll i minoisk kultur och var symbol för makt.
Vid utgrävningar i Knossospalatset har man bland annat funnit en väggmålning med en rikt utstyrd kvinna som i var hand håller en dubbeleggad yxa. Dubbelyxans hus och kvinnan med de dubbeleggade yxorna representerade bara några av de symboler och föreställningar i det minoiska samhället. Religionen och riterna var en integrerad del av den totala kulturen.
I det romerska riket bar liktorerna (en statstjänsteman i antikens Rom som fungerade som livvakt åt olika ämbetsmän) spöknippen, fasces, med en dekorativ bila. Fasces symboliserade makten att bestraffa. Spöna syftade på makten att prygla och bilan på makten att halshugga. Mussolini antog fasces som symbol för sin rörelse, vilket gav den namnet fascism. Idag finns bland annat fasces i den svenska och norska polisens emblem och i Frankrikes statsvapen.

I Norden kom stridsyxan att bli en symbol för makt och värdighet under vikingatiden. Yxorna var vackert utsmyckade och var en viktig statussymbol. I Norge blev yxan ett av Olav den heliges attribut.
Inom det militära har yxan använts som symbol. Profossen, förr en underofficer med uppgift att hålla ordning och utföra bestraffningar, bar en symbolisk yxa i sin uniform. Sappörerna, militära timmermän, bar till parad en stor timmeryxa som symbol för sin uppgift. Denna lever bland annat kvar i Sveriges armé i ingenjörstruppernas emblem.

Yxan som vapen
Yxan är tillsammans med klubban och spjutet ett av människans äldsta närstridsvapen. De första yxor som användes som vapen var förmodligen samma yxor som användes som verktyg, då dessa fanns nära till hands. Så småningom började man utveckla särskilda yxor som vapen, även om ”vanliga” yxor fortsatt att användas som vapen fram till våra dagar. En yxa som framställts särskilt med avsikt att användas som vapen i strid kallas för stridsyxa. Sådana framställdes redan på sten- och bronsålder.
En yxa avsedd att kastas som en projektil kallas för kastyxa. Kastyxorna hade vanligen korta skaft. Sådana vapen användes av germanstammar under folkvandringstiden (ca 400 – 500 e.kr.), men även av frankerna. Frankernas kastyxor hade tjocka men skarpa yxhuvuden och korta skaft. De kastades på tio till tolv stegs avstånd från fienden.
I centraleuropeiska gravar från perioden 500 – 750 e. Kr. förekommer ibland en speciell yxmodell som benämns Franziska. Inledningsvis brukades modellen av Frankerna men spred sig vidare bland germanerna, burgunderna, lombarderna och slutligen goterna.
Franziskan användes mestadels som handvapen i närkamp – då gällde det att ha ett stadigt grepp om sitt vapen. Det är inte troligt att en krigare kastade iväg sitt dyrbara vapen för att sedan stå vapenlös, även om det påstås ha förekommit exempelvis när Frankerna anföll sina fiender i Italien. När yxan användes som ett jaktvapen, var det däremot under helt andra förutsättningar. Det var betydligt svårare att komma på armlängds avstånd till ett skyggt djur än en motståndare, däremot kunde en yxa snabbt och tyst kastas från avstånd med stor precision. Missades ändå målet, gick det i en jaktsituation att leta reda på yxan utan att hotas av en fiende i närkamp.
Franziskan har en mycket speciell form. Det är uppenbart att yxans form är framtagen för att vara just ett effektivt kastvapen. När en Franziska kastas korrekt, roterar den ett antal gånger i luften innan yxbladet slutligen träffar sitt mål. På 4 – 5 meters avstånd till mål roterar yxan ett varv, på 8-9 meters avstånd två varv och på 12-13 meters avstånd krävs det tre varvs rotation.

I Skandinavien fick stridsyxan ett uppsving under vikingatiden (ca 800 – 1100 e.kr) då yxan kom att bli något av ett modevapen. De nordiska smederna utvecklade under vikingatiden yxor med tunnare blad och långa skaft, där yxhuvudet var extra lätt för att kunna användas i strid.
Denna typ av yxor var t.ex. mycket vanliga vid slaget i Hastings 1066, vilket dokumenterats på den så kallade Beauxtapeten.
De europeiska arméerna hade under medeltiden och renässansen (ca 1000 – 1500 talet) ofta två olika typer av stridsyxor. En mindre med kort skaft, som ofta bars i bältet och en större med längre skaft. Riddarna stred ofta till fots och det var då vanligt att stridsyxor användes. Yxor där yxnacken slutade i en järnpik och där handen även skyddades av en järnskiva fastsatt på skaftet var även vanligt. Under 1400-talet förekom det, i framförallt Tyskland och Frankrike, att riddare använde speciella stridsyxor som var avsedda att krossa motståndarens plåtharnesk. Dessa yxor var tyngre med ett kortare skaft och en något trubbigare egg.
I Centraleuropa användes under senare delen av medeltiden kastyxor helt och hållet gjorda av järn. Skaftet var vanligen 25 – 30 centimeter långt och slutade i en spets. Yxnacken var även försedd med en skarp pik och eggen var cirka 16 centimeter lång. Utöver dessa har även många andra modeller av kastyxor varit i bruk.
Det förekom även stora stridsyxor med bred lång egg med långt skaft. Ett exempel är Skäggyxan. Skäggyxans egg var ofta utdragen med sabelliknande flikar som kallades skägg (detta ska inte förväxlas med det som idag kallas skägg på en yxa, se yxans delar). Eggpartiets nedre del var fästad vid skaftet med en nit. Skaftet var cirka 1,4 meter långt. På en del modeller var yxbladets främre del utformad till en stötklinga.
Skäggyxor tillverkades i många varianter med en eller flera spetsar eller hakar. Skäggyxan kallades ibland ”halvmåne”. Ett annat namn var ”bardisch” eller ”hillebard”. Dessa yxor var vanliga i väst och Centraleuropa under delar av 1300-talet, för att sedan användas mer och mer i framförallt Sverige och östra Europa.
I Europa förlorade yxan i popularitet i takt med att svärdet utvecklades, men fanns kvar som ett billigt och lättillgängligt vapen för vanligt folk som bönder vid bland annat uppror och för självförsvar mot stråtrövare.

YXAN I SKOGEN

Skogsbolagen gjorde yxtillverkning till industri
Före industrialismen tillverkades yxor vid många små smedjor. Yxans form och struktur bestämdes av yxans funktion, användarens krav och yxsmedens hantverksskicklighet. Yxor användes fram till mitten av 1800-talet i småskalig verksamhet av hantverkare och det självhushållande bondesamhället.
Med industrialismens hårt drivna skogsavverkning kom helt nya och stora kunder för yxor: skogsbolag ochspecialiserade skogsarbetare. Den ökade efterfrågan på yxor gjorde att yxtillverkningen fick ökat kommersiellt intresse och koncentrerades till yxfabriker.
Långa serier och rationaliseringar i produktionen sänkte tillverkningskostnaderna. Yxor blev standardiserade, massproducerade industriprodukter och stora mängder energi förbrukades för att få yxorna att överensstämma med tidens krav på hur en industriprodukt skulle se ut. Alla yxor av en viss modell skulle vara exakt likadana.

När motorsågar kom under 1960-talet, ersatte de yxor i skogsarbetet och yxtillverkning blev en mycket utsatt bransch. Försäljningen av yxor minskade drastiskt och många yxsmedjor upphörde.
De som var kvar rationaliserade hårt för att sänka produktionskostnaderna och överleva. Yxorna tillverkades så snabbt och billigt som möjligt, ofta på bekostnad av yxornas funktion och kvalitet.

YXOR IDAG

HUGGA VED MED YXA

Skillnaden mellan olika yxor

En huggyxa har en större egg och längre skaft än vad till exempel en handyxa har. Detta för att du ska få mer kraft och kunna arbeta med båda händerna. En handyxa däremot är betydligt lättare, du jobbar endast med en hand och utför finare arbeten. Skillnaden mellan olika yxor är framför allt eggens utföranden och hur skaftet ser ut.

Handyxa
Om du vill klyva mindre vedträn eller utföra ett mer precist arbete med en yxa, passar en handyxa bättre. Denna modellen liknar en huggyxan, men är tänkt att användas med bara en hand och är därmed mindre och lättare.

Huggyxa
Huggyxan används för att hugga saker, vanligtvis träd, eller för att klyva ved på en kubbe. För att ge kraft åt huggen har yxan ett tungt huvud, som är kilformat för att hugget ska ta djupare. Skaftet är S-format, och tänkt att hållas med två händer, detta för att du ska kunna svinga den tunga yxan med full kraft.

Klyvyxa
Det finns också en typ av yxa som har utformats särskilt för att klyva ved och större timmerstockar, en klyvyxa. Klyvyxan är utrustad med ett större och tyngre huvud än en huggyxa, som är helt kilformat. Det finns också olika varianter av klyvyxan, som släggyxa. Skillnaden mellan de två är att nacken på släggyxan har hårdhärdats för att tåla slag mot hårda ytor, så att yxan kan användas för att slå i kilar.

KLYVA VED MED YXA

1. För att hugga din ved säkert och effektivt behöver du en stabil yta. Det är bäst att använda en huggkubbe utav ek som är lite högre än dina knän och står på plan och hård mark. Skulle marken vara mjuk, minskar kraften i ditt slag.

2. Du börjar med att ställa vedträt upp på huggkubben, backa sedan några steg, så att du har huggkubben så långt från dig som möjligt. Om du nu skulle missa vedträt så hamnar yxan i kubben och inte i ditt ben eller fot.

3. Håll sedan skaftet på yxan med raka armar, då får du mer kraft i slaget och samtidigt håller yxan på ett säkert avstånd från dig själv. Höj dina raka armar ovanför huvudet och sedan med ett kraftigt slag slår du yxan ner i vedträet.

4.Om vedträet inte klyvs vid första slaget så låt vedträet sitta kvar  på yxan och slå mot huggkubben med baksidan av yxan.

För säkerhet och effektivitet vid vedhuggning med yxa är det absolut viktigaste att ha en vass och korrekt slipad yxa!

SKÖTA EN YXA

Det är viktigt att du tar hand om din yxa. Sköter du om din yxa väl och slipar, bryner och vårdar den så håller den i många år.

Yxor bör förvaras torrt, men ändå inte så torrt eller varmt att skaftet riskerar att torka och dra ihop sig inne i yxhuvudet. Se till att egg och eggskydd inte är våta när skyddet sätts på yxan. Smörj gärna in eggen med lite fett eller olja, exempelvis linolja, när yxan inte används. Yxor som inte inoljas rostar.
Yxor är smidda för att hugga eller tälja med. Endast Släggyxan har en nacke som är stark nog att slå med. Använd inte andra yxor som slägga eller kil. Slår man för hårt på eller med en yxnacke kan yxans öga deformeras eller brista.

SLIPA EN YXA

En yxa behöver mycket omvårdnad i form av slipning och bryning för att bibehålla en extrem skärpa, en yxa som används mycket slits därmed ut efter ett antal år av aktivt bruk.(såsom alla eggverktyg som slipas och används, det är en felaktig beskrivning att en yxa håller en livstid, detta beror helt på hur mycket yxan används)

Vi slipar alla yxor på vattenkylda slipstenar för att inte bränna yxan då den därmed för alltid tappar skärpan.Därefter poleras råeggen bort på en lädertrissa, för att avslutas med strigling av yxan.

KÖPA YXA

Vår erfarenhet med dagens yxor är att priset direkt styrs utav yxans funktion och kvalité, vi ser det som obefintligt att hitta en billig yxa som är värd namnet.

Med vår erfarenhet rekommenderar vi de kända yxtillverkarna i Sverige och Europa.

YXMODELLER

Historiska yxor

Sedan urminnes tider har yxan tjänstgjort både som verktyg, vapen, statussymbol och kultföremål. Gränsfors Bruks historiska yxor är repliker på yxor som var vanliga för flera hundra år sedan. Yxorna är dock bara ett axplock av olika historiska yxor som finns. De historiska yxorna är, till skillnad mot Gränsfors Bruks övriga yxtyper, inte tillverkade för att fylla en viss funktion i dagens sammhälle, utan mer för att visa hur yxor såg ut förr i tiden. Både yxornas tidsepok samt geografiska ursprung skiljer sig mycket åt.

Skogsyxa

Skogsyxorna är speciellt gjorda för att kapa av träfibrer, som vid trädfällning och kvistning, till skillnad mot vedklyvning då hugget går längs med träfibrerna.

Klyvyxa

Klyvyxor är gjorda för att klyva ved. Yxorna har ett stort och tungt huvud som är smitt och slipat till en konkav form med relativt tunn egg. Yxorna är gjorda för att hugga längs med träfibrerna, till skillnad mot skogsyxor som är gjorda för att kapa av träfibrerna.
Klyvyxornas konkava form gör att eggen lätt och snabbt går in i veden och klyver sedan effektivt när den bredare delen pressar isär veden. Den unika formen gör även att yxhuvudet inte fastnar lika lätt i veden som vid ett tunt yxhuvud.

Dubbeleggade yxor

Den dubbeleggade yxan har använts genom historien både som symbol och som vapen. Från mitten av 1800-talet till det att motorsågen tog över i skogsbruket i mitten av 1900-talet, har dubbeleggade yxor, Double-Bitted Axes, framförallt använts av skogsarbetare i Kanada och USA. Fördelen med den dubbeleggade yxan för en skogsarbetare var att den kunde slipas olika på de två eggarna.

Idag används den dubbeleggade yxan även till yxkastning.

Tomahawk yxa

Före européernas ankomst till Nordamerika på 1500–talet, levde ursprungsbefolkningen som man levt på yngre stenåldern ”i den gamla världen” och hade aldrig kommit i kontakt med järnföremål. När Amerika erövrades av européerna spelade så kallade ”trade axes” en viktig roll som bytesvara vid handeln med ursprungsbefolkningen. Små yxor av stål, som lätt kunde bäras med och ha i bältet, var vanliga bland européerna och blev snabbt populära även hos ursprungsbefolkningen vid jakt, hushållssysslor och strid.

Snickaryxa

Fritidsyxa

Jaktyxa

Jaktyxan har en slipad nacke, och är därmed idealisk för jägare som flår skinn och är måna om att inte skada skinnet. Yxan passar även bra för lättare skogsarbete som att röja stigen till passet, vilket gör den till en perfekt jaktkamrat. En uppskattad gåva till den jaktintresserade.

Campingyxa

RENOVERA YXA

SKAFTA OM YXA

Om en yxa, slägga eller hammare går sönder så är det nästan alltid skaftet som går sönder. Ett dåligt eller skadat skaft utgör en säkerhetsrisk. Men om skallen fortfarande är i gott skick kan du återanvända ditt verktyg genom att skafta om den.

Det är viktigt att yxskaftet är av god kvalitet. Såväl skaft som träkil ska vara mycket torra vid skaftningen, annars kan skaftet torka, krympa och lossna från yxhuvudet efter skaftningen. En annan vanlig orsak till att yxhuvudet lossnar från skaftet är felaktig användning av yxan, till exempel genom slag på eller med nacken så att yxögat deformeras. Kontrollera regelbundet att yxskaftet sitter ordentligt fast i yxhuvudet.

Ofta är det svårt att lossa skaftet från yxhuvudet, då det är fastsatt med härdmassa eller lim. Försökt dock aldrig bränna bort ett yxskaft – värmen kan förstöra stålets härdning!